Det känns ganska skönt faktiskt. Det bara står där, det talar inte emot, det flyttar inte på sig, det sviker inte.....det bara står där. Så länge du själv vill hålla fast vid det så kan du låna dess energi. Man kan lita på ett träd.
Det finns en anledning, tror jag, när vi vill att barnet ska hitta ett träd att krama om det går vilse. Inte bara att barnet står kvar på samma ställe utan att träd ger trygghet. De är en del av livet precis som vi. Många träd har stått på samma ställe i flera hundra år. Kanske har dom fått höra ett och annat under alla dessa år. Det finns kanske någon mer som har kramat om just det trädet och viskat saker i hemlighet.
Vi ska ha respekt för naturen för vi är en del av den också, vilket innebär att vi även ska ha respekt för oss själva.
Ibland om jag känner att jag inte mår bra, eller behöver vara i nuet, så går jag ut i naturen och använder mina sinnen. Jag luktar, känner, smakar, ser och hör naturen. Genom att gå en promenad och verkligen lyssna på hur vinden viner, eller fåglarna sjunger, kommer vi oss själva närmare. Detta är mindfullness, att vara här och nu; det är viktigt för kropp och själ. Vi är ju ofta nån annanstans i tanken. Det är så mycket vi ska göra, veta, kunna, räkna ut, så ibland behöver vi få bara vara. Då är naturen den bästa platsen att tanka energi. Vi kan sätta oss på en sten eller bredvid ett träd och meditera lite. Eller bara tänka snälla och kärleksfulla tankar. Att skicka kärlek i tanken till andra innebär att vi själva får det tillbaka. För det vi sänder ut kommer även till oss, det kan man tänka på när man säger nåt elakt om andra. Vi mår också bättre när vi tänker snällt om andra. Jag anser att det finns en orsak till att folk beter sig på ett visst sätt. Alla föds som oskrivna blad sen fylls vi på av hur vi uppfostras och beroende på vilka människor som finns runtomkring oss. När någon gjort oss illa brukar jag tänka att även den personen varit liten och nyfödd och helt ovetandes om vad livet har i sitt sköte.
Arg får man bli om man har blivit orättvist behandlad, bara man inte fastnar i det utan väljer att acceptera och släppa. Kanske förlåta för sin egen skull.
Ibland är det svårt och vi behöver kanske stå på oss för våran egen eller våra barns skull och det ska vi göra, bara vi inte låter elakt beteende såra våran själ, för då orkar vi till slut varken stå upp för oss själva eller våra barn.
Vi är ett med naturen och vi ska vårda oss ömt.
Idag affirmerar jag.
JAG ÄR VÄRD ATT ÄLSKAS OCH JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar