Jag har aldrig vågat så mycket. Jag har varit den som hittat en ursäkt till att låta bli att åka den där karusellen, låtit bli att sova över hos en kompis eller struntat i att åka iväg på en spontan resa, tagit på mig den trygga svarta tröjan istället för en neonfärgad outfit osv. Detta har jag inte gjort för att jag är tråkig, utan för att jag är rädd. Rädd för det nya, ovana. Det får vara hur kul som helst att åka karusellen, det kittlar säkert härligt i magen och jag kanske skulle gapskratta.....men jag står kvar här tryggt på backen. För att slippa några överraskningar, för det är det jag inte gillar. Jag vill ha ordning o struktur. Det har jag sökt ända sen jag var liten men oordning och ibland kaos är vad jag levt i. Först nu, när jag är vuxen och har fått upp ögonen för vad jag är värd, kan jag vända den trenden. Jag väljer nu att skapa ordning och struktur i mitt liv själv.
När jag blivit trygg i mig själv och har städat upp på hyllorna i mitt förflutna då kanske jag kommer våga åka den där karusellen, livets karusell.
Vi talar ofta om för våra barn vad som är farligt och vad dom ska akta sig för, för vi känner att inget ska få hända våra små mirakel. Många gånger är det nödvändigt men hälften av gångerna kanske vi kunde vänta några andetag med att varna.
Jag brukar tänka på Ronja Rövardotter. Hennes pappa varnar henne för farligheterna i skogen som hon ska akta sig för. Det är precis vad hon gör, hon går ut i skogen och aktar sig för farligheter. Då måste hon ju först utsätta sig för dom för att sen kunna akta sig.....smart tjej.
Jag vet att när jag väl gör det där, för mig, jobbiga så mår jag så bra efteråt. Därför försöker jag utsätta mig i små doser för då växer jag.
Så, kom igen livet. Hit med lite farligheter.
Idag affirmerar jag.....
JAG ÄR STARK OCH JAG TROR PÅ MIG SJÄLV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar