Denna dagen........är mest bara skit.....

Ibland saknar jag psykologen jag gick hos i 4 år. Där kunde jag få utlopp för ängslan, gråt, ilska, glädje. Nu känner jag mig mest instängd i mig själv. Hon hade ett sätt att undra, fråga som gjorde att allt bara släpptes ut. Luften gick ur som på en ballong. Ibland undrar jag om hon såg mer än jag, eller var jag så uppenbar och lätt att läsa. Jag fick så mycket verktyg att använda mig av men jag får inte till det riktigt.
Jag måste börja bygga nu annars faller jag igen. Visserligen skulle det aldrig kunna gå så långt som det en gång gjorde, för jag är så medveten nu, men tillräckligt långt för att jag ska må riktigt dåligt.
Jag skulle verkligen behöva nån som pushar på mig lite. Jag tar åt mig av allt, om nån säger nåt spydigt eller tycker nåt om mig som person. JAG VILL INTE HÖRA!!! Jag suger upp andras dåliga energier och skulle verkligen behöva en mur av hårdaste betong runt mig. Jag kan låtsas men skulle nog inte uppfattas som speciellt trevlig. Ibland har jag faktiskt ingen lust att vara speciellt trevlig heller, ibland skulle jag bara vilja be nån dra nånstans......långt bort men så gör man inte heller. Sen är ju jag lite konflikträdd.....eller egentligen är jag bara så jäkla känslig så jag gråter så fort det handlar om upprörda känslor och var som helst vill man inte gråta och vem som helst vill man inte visa.
Men nu har jag ingen psykolog, jag får vara min egen. Egentligen är jag ganska klok när det gäller andra.
När det gäller mig själv vill jag bara att nån ska tala om för mig, övertyga mig om att allt ska bli bra igen.

Idag affirmerar jag envist........

JAG ÄLSKAR LIVET OCH JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV!

Fokusera rätt!

Ibland gäller det att hitta nåt annat att fokusera på när livet känns upp och ner. Det fick jag för ca en vecka sen. Jag är uppsagd och har nu tre veckor kvar att jobba. Tyvärr kändes inte livet så mycket lättare av den informationen och därför måste jag vända mitt sätt att tänka. Men det är svårt när min hjärna skriker i panik. Mina stressrelaterade symptom har sakta smugit sig på igen, huvudvärken, ömma och suddiga ögon, ej fungerande minne, pirr i ansiktet, hugg i hjärtat, yrsel, eksem, ihopbitna käkar. Jag säger även hej till deppigheten. Det är nu jag ska använda mig av affirmationerna och långpromenaderna. Jag behöver vara i naturen när jag mår så här. Det värsta är att även älgflugor vistas i naturen samtidigt men jag får helt enkelt affirmera bort dom.
Det gäller att för varje negativ tanke tänka minst fem positiva. Så jag ska skriva en tacksamhetslista för att ha något att läsa när deppigheten smyger sig på. För jag har ju så mycket fint att vara tacksam för och det är lätt att glömma när man är nere.
Jag måste och jag vill börja fokusera på rätt saker och bara låta det negativa finnas  i bakgrunden tills det inte syns längre.
Idag och några dagar framöver affirmerar jag.........

JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV OCH JAG ÄLSKAR LIVET!