fredag 10 augusti 2012

Ta hand om sitt inre barn!

Vi har alla olika bakgrunder och olika uppväxter. En del har haft det lätt och andra inte. Förut har jag nästan föraktat personer som tycks ha levt ett felfritt liv och haft en harmonisk och trygg uppväxt. Varför egentligen?
Jo för att jag hade velat ha det som dom. En mamma och en pappa som bor i ett och samma hus hela livet. Ett ställe att fly till när det blir jobbigt. Ett ställe att känna trygghet i och att det alltid ser ut på samma sätt. Det kan storma ute men innanför väggarna är det tryggt.
Jag har alltid tänkt att det här ska jag ge mitt barn. Så blev det ju inte nu utan jag har redan separerat både från hennes pappa och ännu en efter det. Fast hon har ändå en grundtrygghet vill jag tro. Nu bor vi i ett hus i en skogsglänta och det har jag alltid önskat mig. Tyvärr hyr jag bara men hoppas verkligen att få bli kvar här. Jag vill skapa den där tryggheten för henne nu, trots att det inte blev i form av en kärnfamilj.
Kärnfamilj förresten, vad är det?
Mamma, pappa, barn? Spelar det nån roll om det är en biologisk mamma eller pappa? Kan man bli en del av en kärnfamilj om man kommer in lite senare i livet? Kan det vara mamma, mamma, barn eller pappa, pappa, barn? Om man har barn sen innan och skaffar nya barn med en annan partner, vem ingår då i kärnfamiljen?
Om nu kärnfamiljen är mamma, pappa, barn, hur mycket ska man stå ut med innan man splittrar det som skulle bli så fint?
Hu viktigt är det egentligen? Viktigt är att vi mår bra och att vi bryr oss om varandra och behandlar varann med respekt. Så vi struntar i kärnorna och tar hand om frukten runtomkring istället.
Vi behöver ta hand om vårt inre barn på ett bra sätt. Det har jag inte gjort förut. Jag har sparkat på, talat illa till, ignorerat, gömt undan, sopat under mattan, låtit bli att trösta mig själv när jag varit ledsen.....så vill vi ju inte ta hand om barn! Jag har fått lära mig att ta hand om mitt inre barn, även fast jag ibland faller tillbaka och talar om för henne vad tjock hon är och hur slarvig hon är.....ja, listan kan göras lång faktiskt. Fast jag vet att jag gör så. Jag är medveten och jag får säga till mig själv på skarpen när jag gör så. För vi är värda allt bra här i livet, precis allt det här underbara som vi önskar våra egna små guldkorn.
Man kan blunda och se för sitt inre sig själv som liten och hur man låter sig själv krypa upp i ens famn och bara bli kramat. Eller om man har egna barn så kan man, samtidigt som man kramar och talar om hur mycket man älskar dom, krama om sig själv som liten och tala om hur mycket man älskar sig själv. För vi speglar oss ju i våra barn hela tiden. Har vi aldrig funderat över hur vårat liv har sett ut innan, så gör vi det när vi själva får barn.
Vi ska vara snälla mot oss själva och mot varandra.
Vi ska respektera oss själva och varandra.
Idag affirmerar jag återigen fast med ett litet tillägg.....

JAG TYCKER OM MIG SJÄLV OCH JAG ÄR VÄRD ATT FÅ MÅ BRA!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar