JAG KAN INTE FÖRÄNDRA EN ANNAN MÄNNISKA!!!
Jag har i desperation, försökt att få andra att fatta vad som är bra för dom. Men jag vet nu att det kan jag inte. Jag kan säga vad jag tror är bra för mig men jag kan aldrig tala om för en annan människa vad den ska göra med sitt liv. Om någon ber mig om min åsikt eller mitt råd.....då framför jag det som jag tror är bäst men jag tvingar inte på nån mina ord och tycken.
Tänk vad skönt det känns. Jag kommer trampa i klaveret igen, men då måste jag snabbt påminna mig igen.......Jag kan inte förändra en annan människa.
Vad jag har kämpat i mitt liv med att låta andra veta att jag sitter inne med svaret.
Men nu är det slut med det.
Jag läser första steget i tolvstegsmetoden
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen-att våra liv hade blivit ohanterliga.
Sen kan man byta ut alkoholen om så önskas, för det finns mycket vi kan vara beroende av.
Att försöka få en alkoholist att sluta dricka är ungefär lika hopplöst som att försöka andas utan lungor. Det går inte. Alkoholisten måste göra hela jobbet själv.
Jag har lite av ett matberoende, men inte kan jag be nån annan sluta äta åt mig. Vem mår dåligt då?
Jag ska grotta ner mig i det här steget för där måste jag börja. Jag har varit medberoende sen jag var mycket liten. En efter en har jag valt personer att ta hand om. Samtidigt som jag gjort mig oumbärlig har jag gjort mig till ett offer som behöver tas om hand. Jag måste vara behövd för att överleva.
Jag banar väg och slätar över och tar på mig andras plågor och misslyckanden i ren medberoendeanda.
Men nu är det stopp!
Idag affirmerar jag......JAG ÄR VÄRDEFULL OCH JAG BEHÖVER SES AV MIG SJÄLV.
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen-att våra liv hade blivit ohanterliga.
Sen kan man byta ut alkoholen om så önskas, för det finns mycket vi kan vara beroende av.
Att försöka få en alkoholist att sluta dricka är ungefär lika hopplöst som att försöka andas utan lungor. Det går inte. Alkoholisten måste göra hela jobbet själv.
Jag har lite av ett matberoende, men inte kan jag be nån annan sluta äta åt mig. Vem mår dåligt då?
Jag ska grotta ner mig i det här steget för där måste jag börja. Jag har varit medberoende sen jag var mycket liten. En efter en har jag valt personer att ta hand om. Samtidigt som jag gjort mig oumbärlig har jag gjort mig till ett offer som behöver tas om hand. Jag måste vara behövd för att överleva.
Jag banar väg och slätar över och tar på mig andras plågor och misslyckanden i ren medberoendeanda.
Men nu är det stopp!
Idag affirmerar jag......JAG ÄR VÄRDEFULL OCH JAG BEHÖVER SES AV MIG SJÄLV.
