Någon sa, "Dörren till vårt hjärta kan bara öppnas från insidan", och det har jag funderat mycket på i helgen. En helg där dottern varit hos sin pappa och jag har varit ensam med mig själv. Eller, jag har varit hos min syster och en vän också för att dämpa min rastlöshet.
Men ensam med mig själv har jag tänkt att det var en mening som fastnade i mitt sinne.
När jag gick hos psykologen så fick jag måla en bild av mitt hjärta. Jag målade hjärtat ungefär som det ser ut i verkligheten men med en liten dörr och ett fönster och på insidan fanns ett litet bord med ett brinnande stearinljus på. På dörren satt ett handtag för att jag skulle kunna gå in i hjärtat och andas ibland. Om jag skulle måla hjärtat nu skulle jag nog ta bort handtaget på utsidan. För jag behöver få vara i mitt hjärta själv nu ett tag. Och grejen är att jag ÄR mitt hjärta. Jag ska vara där hela tiden för då mår jag bra. Ibland sätter jag svängdörrar på hjärtat och då klampar alla in och ut som dom vill. Jag öppnar upp för alla och det blir så fullt så jag inte får plats själv. Då är det dags att låsa in mig ett tag. Jag behöver läka nu, för hjärtat brast lite ytterligare en gång. Tur att det reparerar sig för annars hade mitt bara varit en lten trasig hög som många trampat på vid det här laget.
Idag affirmerar jag: Jag älskar mitt hjärta av hela mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar