Så hände det igen. Det tog slut. Jag hade det på känn och har haft länge men det gör lika förbaskat ont varje gång.
Den här gången var det jag som gick.
När ska jag bli lycklig och hitta någon som står på samma ställe som jag i livet?
Jag börjar tvivla på att den rätta någonsin kommer korsa min väg.
Ska man stanna, ska man stå ut och gå igenom kriserna tillsammans? Jag vill leva resten av mitt liv lycklig. Jag vill inte ha några kriser eller problem. Jag vill växa inte stå och trampa på samma ställe.
Naturligtvis finns problem i alla förhållanden för livet är ju inte en dans på rosor rätt igenom. Men jag vill ha nån som har samma mål i sikte som jag.
Jag vill ha nykterhet, ärlighet och jag vill känna känslor......alla känslor.
Ibland när jag är ute och går på kvällarna, kan jag komma på mig att gå och titta in i fönster. Där sitter några vid köksbordet och kanske äter, en del sitter framför tvn. Jag undrar är dom lyckliga? Hur många är det som håller upp fasader för att ingen ska få se bakom gardinerna.
Jag känner mig ledsen för livet är så tungt ibland och allt jag nånsin längtat efter, lugnet, lyckan......den kanske inte finns. Men tiden läker sår, det är jag ju så medveten om. Så jag väntar och väntar på att livet ska bli lite ljusare igen.
IDAG AFFIRMERAR JAG..........JAG TYCKER OM MIG SJÄLV!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar