Hej pappa!

När du flyttar hit ska du få eget rum med egen tv och e liten go kattunge......

Så sa du till mig pappa.
Du sa att du skulle komma och hälsa på varje gång när du ringde. Vi träffades tre gånger. Varje gång led du alla helvetes kval och ville bara därifrån för att få dricka ur den där jävla flaskan. Den betydde så mycket för dig.......mer än mig och min syster.
Jag satt i andra änden av telefonlinjen, du malde på om saker som hänt i ditt liv, sa samma saker med bara några minuters mellanrum. Kommer du ihåg när du var liten bäbis.....sa du för tredje gången under samma samtal. Nä, sa jag, för tredje gången, det kan man inte minnas......du hörde inte utan berättade om igen om den där gången när du hade så kul med dina vänner ute på sjön. Att jag var en liten bäbis, hörde inte ens till historien. Jag lyssnade svarade mm, ja och nej ändå så glad att du ville dela allt detta med mig......ditt barn, din lilla gumma.....som du bara träffat tre ggr.
Jag skröt om dig i skolan, sa alltid att du hade ringt mig och att vi pratat i två timmar. För det gjorde vi, pratade i flera timmar....eller du pratade, jag försökte bara låta bli att tänka på att jag var kissnödig eller att jag ju faktiskt inte orkade. Mamma tittade in och mimade.....lägg på eller säg att du inte vill. Men jag skakade på huvudet för jag vågade inte. Tänk om mamma bara hade kunnat ta luren och säga ifrån åt mig men hon ville inte på några villkor prata med dig eller ha kontakt på något sätt. Jag hatar att prata i telefonen fortfarande. Får ångest och är rädd att det ska bli tyst så jag blir den som måste bestämma vad som ska sägas.
Jag är ledsen pappa för att jag aldrig fick betyda mer för dig och det sitter så hårt i själen att jag tror att jag aldrig kommer få betyda mest för någon människa. Tänk att det kan göra så ont än idag fast i en annan skepnad.

Det blev aldrig varken rum, tv eller nån go kattunge. Förresten tål jag ju inte katter......visste du inte det?

Idag affirmerar jag..........jag betyder mest i mitt liv!