Igår bestämde jag mig. Jag släpper taget nu och går vidare. Jag raderar en människa ur mitt liv för ett tag. Jag ska nu fokusera endast på mig och min dotter, för det är vi som är en familj nu, ingen annan.
Jag är ansvarig för våra liv endast, ingen annans.
Han kan fara omkring som en vilsen själ och träffa än den ena än den andra. Jag ska börja dejta mig själv.
Jag tänker bli stark nu och börja trampa nya stigar.
Jag koncentrerar mig på min mindboard, hur jag vill att mitt liv ska se ut för det gör att det förflutna suddas ut mer och mer eller i alla fall känslan i det förflutna.
Ibland gör vissa händelser så ont och vi glömmer bort att känna efter i ivern att glömma och starta upp nåt nytt. Så har det varit för mig, det blev så mycket att tänka på helt plötsligt så jag glömde bort att känna känslan. Helt plötsligt skulle jag och dottern bo själva i huset som är alldeles för stort, jag visste inte ens om vi kunde bo kvar. Har jag jobb? Har jag råd? Klarar jag av det?. Överlevnadsinstinkten satte in och huvudet började jobba på det praktiska. Men det löste sig ju.
Sen var det ju det där med känslorna. Jag vet att det är jätteviktigt att ta hand om sina känslor. Man måste låta allt få följas åt och inte lämna nåt på eftersläpet. För det springer ju ifatt en när man minst anar det. Det gjorde det nu blev jag varse.
Jag har varit så låg och ledsen dom sista veckorna och känt mig så himla ensam. Tanken att börja om känns så himla jobbig. Först ska man ut på "marknaden" igen, kanske åka på en o annan nit så självkänslan slår i golvet. Sen ska man träffa nån, lära känna någon, dra allting på nytt, försöka lita på att just han är den jag ska bli gammal med. Usch, vad jobbigt.
Nä jag börjar som sagt med att dejta mig själv, lära känna mig, se till att det är mig jag vill leva med till jag blir gammal.
Idag affirmerar jag.....
JAG ÄR UNDERBAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar